Skönhetsboden

Idag, just nu, så är sotaren här hemma hos oss och fixar och trixar för att rensa skorstenen från mög.

Sist sotaren var här så var de två stycken, en yngre kille och en något äldre.
När de rullade in på uppfarten så hade jag en liten, men just då gigantisk, kris!
Jag gick ut från köket och vad skådar då mitt öga...
... en spindel större än ja, jag vet inte vad, har aldrig sett en så stor spindel förr i hela mitt liv!

Den var enorm!

Jag stod stelfrusen i hallen och tittade på när den vandrade med enorma steg på vårt parkettgolv.

Just i detta ögonblick hör jag en bil komma in på singeluppfarten, jag sneglar ut mot dörren
och ser i sidofönstret att det är sotaren som kommer.
Jag öppnade dörren innan de ens hade hunnit knacka på.

Jag: Eeh, heeej... jag vet att detta inte ingår i era arbetsuppgifter men ni måste hjälpa mig!

Äldre sotaren: Eeh, ookej! Vad vill du ha hjälp med?!?

Jag: Det är en gigantisk spindel i hallen och den har krupit in bakom min svarta golvvas där borta i hörnet!

Äldre sotaren: Jaja, hehe... det är inga problem, det ordnar jag!!!

Yngre sotaren: Ååh fy fan!

Jag: Ja, jag vet.... usch!

Den äldre sotaren går in och tar ett stadigt grepp om golvvasen och ut från sin vrå kommer denna enorma spindel gående som om den inte bryr sig om någon av oss!

Äldre sotaren: Usch, det var mig en stor en.... den var ju riktigt läbbig!

Jag: Mmm, usch!

Han tar fram sin tumstock och börjar peta lite på den och ber mig om en tidning.
Jag hittar en Oriflamekatalog som jag ger honom.

Efter ett par minuter så var spindeln på katalogen och sotaren gick ut mot hallen i rask takt, öppnade dörren och slängde ut den. Där utanför stod den yngre sotaren och såg förskräckt ut.

De gick in i pannrummet och gjorde sitt ordinarie jobb och jag hämtade varsin deo för män i all raskhet,
gick ut i pannrummet och sade:

"Här får ni en deo för att ni har räddat min situation! Tack snälla för hjälpen!"

Sen kommer min kommentar:

"Jaja, det är ju inte för att ni luktar illa utan som ett litet tack för hjälpen."

De tackade artigt och trevligt och deras jobb var klart på denna adressen i alla fall.

När jag gick in igen så tänkte jag...
... vad var det jag sa egentigen... "inte för att ni luktar illa...."

Det måste ju egentligen en sotare göra som kryper i pannor och skorstenar, eller hur?!?

Jaja, jag var helnöjd och tacksam som bara den!

Idag när jag öppnade dörren så var det den yngre sotaren som kom ensam hit.
Det första han sa var:
"Hallå! Inga spindlar idag va?!? För jag är ungefär lika glad för de som du är!"

Då fick vi garvat lite åt ett gammalt sjukt minne, haha!!!!

Dagens lärdom:
Var aldrig rädd för att fråga om hjälp!